Kent Persson: Marknadsliberalismen hotar svensk industri

DEBATTARTIKEL PUBLICERAD PÅ NEWSMILL 09-12-21

Regeringen Reinfeldt har nu styrt Sverige i mer än tre år och ett tydligt mönster visar sig i dess syn på näringspolitik. Detta har blivit särskilt tydligt nu när GM beslutat att lägga ned Saab. Högerregeringens handlande präglas av en dogmatisk tro på mesta möjliga marknadsliberalism. Detta är ett förhållningssätt som gör passiviteten till ideologi och det är ett hinder för en aktiv näringspolitik.

 Omedelbart när konjunkturen dök och krisen visade sig  inom både den tunga fordonssektorn och inom personvagnssektorn, stod ministrar och statssekreterare i kö för att värja sig från ansvar. Man ville inte på något sätt delta i att rekonstruera den svenska fordonssektorn. I början verkade det till och med som om man inte förstod vilken skillnad det var på en konjunkturell kris som den för lastbilar och lastmaskiner och den strukturella kris som personbilar genomlevde. Istället började man i panik prata ner bilföretagens värde.Ju längre bort huvudkontoret som de anställda befinner sig desto lättare verkar det vara att lägga ner. Det var inget som det fördes några särskilt livaktiga diskussioner om när Saab och Volvo köptes av amerikanska ägare. När nu GM är i ekonomisk kris och tvingas skära ned så är det lätt att förstå att man kanske tycker det är bättre att Saab går i graven än konkurrerar med GMs andra märken om den sjunkande bilförsäljningen.Svenska storföretag har i allt större utsträckning utländska ägare. Detta blir problematiskt när en ekonomisk kris slår till. Då blir troheten till de närmast anställda större samtidigt som det är lättare att skära bort i fjärran land. Därför är det mycket viktigt av att behålla huvudkontor och anställda i Sverige.

Diskussionen om av att behålla inhemska företag i inhemsk ägo är därför synnerligen viktig. Det förstår många regeringar runt om i Världen, men knappast den svenska.

Med den passiva politik som den här regeringen bedriver på det näringspolitiska området är risken stor att både huvudkontor och anställda i allt högre grad flyttar utomlands. Bara under det senaste året har t.ex antalet anställda hos svenska företag som Ericsson, Sandvik ABB, Husqvarna m.fl. ökat med 13 procent i Kina och minskat med  elva procent i Sverige. 

 Maud Olofssons mantra är småföretag. Vänsterpartiet har också visat på vilken politik Sverige bör ha för att stärka småföretagen. Men vi är också medvetna om att de stora företagen och deras anställda har en avgörande betydelse för svensk ekonomi.

Under mandatperioden har högerregeringen lagt fram en ”Forsknings- och Innovations” proposition. Problemet är att i hela den budget som omfattades i propositionen går endast 0.6 procent till innovationer. Det räcker inte! Vänsterpartiet har i ett antal förslag i riksdagen pekat ut olika möjligheter för att stödja innovationer. Vi har föreslagit att använda medel från Vattenfall till olika innovationsstärkande åtgärder inom Vinnova, Innovationsbrons och Energimyndighetens ansvarsområden. Vi vill undersöka möjligheterna till innovativ upphandling inom den offentliga sektorn för att skapa nya produkter och tjänster. Tyvärr är den borgerliga regeringen passiv även på detta område.

Men detta verkar alltså vara ett mönster: skyll på någon annan! När Svenska Dagbladet för några dagar sedan hade artiklar om den hopplösa situationen för biogasbilsägare i Stockholm vad gäller att få tag på bränsle till sina bilar säger det moderata borgarrådet i Stockholm, med ansvar för dessa frågor endast att det får AGA, som är den som står för distributionen,  lösa.

Nedläggningsbeslutet av Saab är en historisk förlust för svensk industri. Nu gäller det att vi kraftsamlar för att ta tillvara den kompetens och det industriella kunnande som finns i Trollhättan. Det som är viktigt nu är att staten behöver en mer aktiv näringspolitik och inte av dogmatisk marknadsliberalism låter tusentals arbetstillfällen gå förlorade. En så passiv hållning har få andra regeringar i Världen.  

Svensk näringspolitik behöver inte mer av marknadens osynliga hand. Istället är det dags att ta fram politikens synliga hand. Om inte Reinfeldt och Olofsson är intresserade av att ta det ansvaret är det nog bäst om de lämnar över rodret till några andra.

Kent Persson, näringspolitisk talesperson (V)

Läs kommentarer på artikeln här>>

You may also like...

Kommentera

%d bloggare gillar detta: